Om du läser det här...
Tidigare har jag sagt att teckna är någonting jag gillar att göra och här är en av mina bilder som är snart klar!
Stan
Livet fortsätter
Du som läser detta och går igenom samma sak så ska du veta att du inte är ensam!
Min vecka
Sedan åkte jag i söndags till stan med min mamma, jag var ganska orolig då jag blev rädd av att åka bara två stationer igår och nu skulle jag åka ända in till stan. Det gick bra bara att jag var skakig och nervös. När jag väl är i stan tänker jag inte så mycket mer på att åka tåg hem och så för oftast är hemvägen mycket lättare då jag vet att jag är påväg hem inte från. Men nu har jag skrämmt upp mig så hemvägen var minst lika jobbig. Jag brukar också slapna av och sitta ner i tåget då jag är bara några stationer hemifrån men nu var spännd hela tiden.
I måndags åkte jag till farsta med en kompis , hon vet att jag är rädd för att åka tåg så vi stod upp. Det gick också bra men jag var ändå ganska rädd hela tiden. När vi var på väg hem ville jag att tåget skulle komma snabbt som möjligt för jag vill kunna komma hem för när jag väntar på tåget länge börjar jag tänka och tänka tills jag skrämmer upp mig själv.
Jag åkte inte i tisdags eller onsdags.
Men idag åkte jag två stationer med två kompisar. Det gick också bra var inte alls nervös över och jag satte mig ner. Jag ställde mig upp en gång för jag var rädd att mina panikattacker skulle komma om jag inte kände mig lugn och jag känner mig lugn då jag står upp iallafall lugnare. Men jag satte mig ner igen och det kändes bra jag blev inte rädd. Jag känner mig tryggare då jag står upp för då känns det mer som om jag har kontroll över situationen.
På väg hem så
åkte jag buss , där fick jag en obehagligare känsla än vad jag får när jag åker tåg. Det kan bero på att bussen åker mycket saktare och därför så tar det längra tid att komma fram. Jag blev jätterädd och ville stå upp men nu när bussen är så liten ville jag inte då alla andra satt ner. Jag började tänka helt plötsligt att jag åker upp mot rymden som om bussen skulle åka uppåt i en snabb fart. Jag blev jätteskraj och försökte lugna ner mig och distrahera. Jag blev lugn då jag visste att jag var nästan hemma inte så långt bort bara tre stationer kvar.
Jag tror att jag måste åka varje dag framöver för att det här ska funka men ibland behöver jag någon som kan säga åt mig inte på ett snällt sätt utan mer krävande att jag måste åka då jag ibland undviker det.
30/4
Måndag
24/4
Hur det gick
Det kanske beror på att jag har så länge haft mina panikattacker, så van vid dem att jag inte längre vet hur det känns innan jag fick mina panikattacker ,så när jag väl upplever den känslan känner jag mig konstig. Men jag är glad att jag åkte för det hjälper mig riktigt mycket tex idag så fick jag inga panikattacker i skolan inte ens under läset vilket jag fruktade eftersom min ångest blir obehagligare då det är tyst och mina tankar kan få utrymmen. Fast jag vet att de kommer komma tillbaka då jag inte tränar med att möta rädslan men det är så jävla jobbigt att möta den.
Tävling
Var med och tävla, den 24/4 avslutas den så passa på! Klicka här http://four.blogg.se/2012/april/vinn-spotless-kit.html#comment
Att orka
Klart
Stan
Tess of the D`Urbervilles
Det här är en av de sorligaste seriern jag har sett. Har gråtit igenom hela filmen. Ni måste se den, den är lite från old times men fortfarande skit bra! Här är länkarna till del 1 till 4. Ni kommer ej ångra er! http://www.youtube.com/watch?v=gOKMOld-aZk , http://www.youtube.com/watch?v=pviIw8Dx3hA , http://www.youtube.com/watch?v=Q0Wj2rOv308 , http://www.youtube.com/watch?v=z830VzJIBZU
Teckning
Hur allting är
Min gamla skola där min lillebror går i är mittemot vårt hus. Då kan jag också tänka men jag kan gå och vara med min lillebror så jag har sällskap för jag kan ha det svårt när jag ensam eftersom jag är rädd för att mina tankar ska ta över altså att jag ger dem för mycket uttrymme. På söndag ska jag och mamma åka upp till stan med tåg i 25 minuter. Men det är det att när utsikten blir läskig tex när vi åker över en bro och plötsligt är allt där nere så litet det skrämmer mig. Jag blir så rädd då jag åker vid älvsjö,årstaberg och stockholm södra för utsikten skrämmer mig så himla mycket!
Att kunna åka till stan är verkligen som en dröm. Ett tag var jag så rädd för att åka tåg att jag undvek det i ett helt år! Den perioden var en av de värsta jag har gått igenom. Jag kunde inte svara ja till mina vänner då de frågade ska vi shoppa eller titta på bio eller någonting annat eftersom alla dessa saker innebär att antingen åka tåg elr buss , då kände jag mig inte redo alls för att åka.
Den värsta perioden i mitt liv var när jag gick i sexan (går i nian nu) då för första gg fick panikattackerna. Allting började med att jag tittade på ett program som handlade om rymden. Det skrämmde mig grymt mycket och jag började få panikattacker för jag fick för mig att jag kanske skulle åka upp till rymden jag vet det låter konstigt. Jag såg massa bilder i huvudet över jorden och jag kunde verkligen inte somna om och jag började hyperventilera altså du kan
* känna dig yr
* börjar skaka
*andningssvårigheter
*rädd för att kollapsa
*tillfällig förlamning av muskler mm.
Det här är bara nåra exempel men typ såhär känner jag mig när jag får en panikattack. Jag kan säga att när du är rädd för att någonting ska inträffa under en panikattack som att du ska dö så får panikattacken dig att tro på det trots att det är omöligt att dö bara för en panikattack.
Nu fick ni veta lite mer om mig och hur panikattacker kan kännas , och om ni är i liknande situation så var inte rädd för att skriva det eller säga det för någon, det kommer lätta tyngden på hjärtat.
Tävling
19/4
Har en sån jäkla stor huvudvärk! Men iallafall i skolan då vi hade nationella i engelska så fick jag plötsligt mina panikattacker gång på gång. Det var grymt jobbigt att veta att du inte kan gå ut eller jo jag kan men då missar jag provet och alla kommer undra och ställa massa frågor som jag inte orkar svara på! Det är så jonnigt att såfort jag ska gå till min psykolog och jag missar någon lektion eller så, ska varenda människa fråga vart jag ska! Men människor slutar inte fråga förens de har fått svaret. Men det känns verkligen som att jag har blivit bättre på att hantera mina panikattacker, jag försöker hålla mig lugn och tänka att det är igentligen ingenting som händer utan det är bara jag som hittar på allt i huvudet. Men ibland kan det vara riktigt svårt att försöka övertyga mig själv om det eftersom panikkänslan får mig verkligen tro att allt det jag är rädd för kommer att hända den sekunden. Jag är rädd för höjder och vissa av mina tankar är att tänk om jag åker upp i rymden? Jag vet att det låter sjukt men det kan vara vad som helst. Om du är rädd för att äta kan du tänka, tänk om någon kommer med en vagn full med mat som jag måste äta för annars kommer alla andra undra och jag kan inte direkt säga saningen rakt ut. Svårt att förklara.
17/4
idag mådde jag lite bättre. Fick inte lika många panikattacker som förr vilket jag är hemskt lättad över och jag hoppas det kommer fortsätta så framöver. Om jag gör modiga saker spelar ingen roll vad det är för något hjälper det mig med rädslan. Om jag fortsätter vara hemma själv någon extra timme kan det hjälpa mig med panikattackerna. Jag ska fortsätta med modiga drag för det hjälper mig.
Today
Det var en skit stund idag under läset. Panikattackerna blev så stora att jag var tvungen att gå ut ur klassrummet, jag brukar inte göra det annars utan intalar mig själv att jag kan gå ut om det blir för mycket och det är det som gör att jag sitter kvar. Men denna gång var jag bara tvungen att gå. Jag blev arg och ledsen på mig själv fick hålla tillbaka tårarna och gå tillbaka in till klasstrummet. Jag ringde upp min mamma men jag ville inte berätta om hur jag mådde för jag ville inte göra henne ledsen. Jag har pratat med mamma och vi har bestämmt att vi ska träna mer tillsammans altså åka mer tåg och möta min rädsla. Jag hoppas hoppas hoppas att det kommer gå bra.
16/4
Allt känns så hopplöst just nu. Är det normalt att gråta till sömns varje kväll? Jag orkar inte mer med mina jävla panikattacker med min jävla rädsla för exakt allting.