uglyart

Det gick väl okej att åka bussen men de där panikkänslorna som dök upp hela tiden var en mardröm. Då de dyker upp känns det verkligen som att det som jag fruktar mest ska ske just den sekunden, jag är så rädd för att tappa medvetet och inte kunna kontrollera situationen. Det känns som om saker blir bara sämre och sämre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och imorgon ska jag träffa min nya psykolog , hon jag hade innan har slutat sen en månad tillbaka. Det var synd eftersom hon var den enda som förstod mig till skillnad från alla andra. Jag kunde verkligen prata om allting utan att känna mig helt korkad. Jag saknar henne. 

Jag har tidigare skrivit att jag har en stor rädsla för att åka tåg/bussar/bilar. Först var det tågar allting handlade om men på något sätt har det spridits vidare. Så idag ska jag åka buss med en vän i en halvtimme, får hoppas på att det går bra! Vädret. Ja för mig är det någonting alldeles positivt för jag har en fobi för rymden och när det är en sån härligt väder då himlen är helt klarblå solen skiner har jag svårare för att möta rädslan för himlen påminner mig om rymdeb vilket jag är rädd för. Jag älskar när det regnar och snöar för rädslan blir inte lika tung. Snart ska jag åka iväg och jag tackar Gud för att vädret är som jag vill. Man måste vara i mon situation för att förstå men man kan alltid försöka att förstå.

P.S tävling hos http://idajaasko.blogg.se/ där du kan bli dagens blogg. Var med om ni känner för det.

Jag har en stor fobi för tåg/bussar/bilar. Jag får dagligen panikattacker som jag måste hantera. Har gått hos en psykolog ett tag nu och jag hoppas i framtiden att jag ska vara oberoende. Jag har också en fobi mot rymden , alltså jag kan inte titta på bilder på jorden elr rymden för jag blir så jäkla rädd. Kan knappt åka tåg för panikångesten blir så himla stor. Imorgon ska jag åka tåg bara en station fram och tillbaka och bara det gör mig rädd, bara det gör att jag kommer grubla över det hela natten. Jag hoppas jag inte fegar ut och jag hoppas inerligt att mina panikattacker inte kommer. Men det är så att jag själv skrämmer upp mig, det är jag som gör att jag får panikattacker och att det är jag som kan bara kontrollera dem skrämmer mig. Jag kan inte åka bil då det är härligt väder då himlen är klar blå för det påminner mig om rymden och det skrämmer mig så mycket. Man måste vara i den situationen som jag är för att första och det är OKEJ att gå till psykolog man är inte sjuk i huvudet elr helt störd för att man gör det. Man är precis som alla andra bara att man accepterar mer hjälp än vanligt.

Vad ska jag börja med? Jag gillar att teckna men suger på det. Men jag fortsätter för jag vill verkligen bli bättre på det och med tiden vem vet kanske det blir snyggt. Här är iallafall Taylor Swift som jag har tecknat, den första bilden är över ett år gammal den andra gjorde jag den nyligen. Man utvecklas.