Stan
Idag åkte jag in till stan med mamma. Det var härligt väder solen sken klarblå himel varmt. Men för mig var det skit jobbigt, jag skulle åka tåg och inte bara det så var vädret så som det var ( om du inte fattar läs tidigare inlägg). Jag tog en tablettt för panikattacker, man kan säga att den hjälpte lite men blev så otroligt trött och söming pga den. Det var så skönt att komma hem och vet att man är trygg. Kände mig så lugn och jag är glad att jag åkte men på något sätt känns det som om det blir värre för varje gång jag åker. För ett år sen altså förra sommaren hade jag inte åkt på ett helt år tåg! Men jag åkte då för första gången på länge med två av mina vänner varar en av dem visste om allt, då kunde jag sitta ner under hela tåg resan och slappna av. Men idag är jag spänd hela tiden varje minuten. Vad ska hända med mig igentligen?
Livet fortsätter
Jag ska fortsätta åka tåg! Jag MÅSTE fortsätta annars kommer jag stå still hela tiden. Jag vill kunna åka långa resor med tåg utan att bli rädd. Idag åkte jag tåg två stationer med en kompis plus att vädret var dåligt vilket jag gillar för det påminner mig inte lika mycket om rymden då så fick jag ändå en panikattack! Men det kanske beror på att vi satt ner vilket jag tycker är hemskt jobbigt eftersom jag känner att jag inte kan kontrollera min egen rädsla. Hur ska jag kunna hitta min styrka !? Vart ifrån, för just nu känns saker lite hopplöst. Men jag måste rycka upp från min egen rädsla och kunna möta den fastän det är världens svåraste sak att göra.
Du som läser detta och går igenom samma sak så ska du veta att du inte är ensam!
Du som läser detta och går igenom samma sak så ska du veta att du inte är ensam!
Min vecka
Jag åkte i lördags runt 8 på kvällen med mamma till västerhaninge två stationer fram och tillbaka. Då vi åkte dit blev jag riktigt rädd och började tänka varför jag inte hade stannat hemma för hur ska jag ta mig hem nu när jag blev så rädd i tåget. Det kan bero lite på vädret då det var solnedgång och himlen var ljus vilket skrämmer mig då det påminner mig om rymden. Det gjorde att jag blev ännu mer rädd. Men tillbaka vägen var bättre jag blev inte lika rädd.
Sedan åkte jag i söndags till stan med min mamma, jag var ganska orolig då jag blev rädd av att åka bara två stationer igår och nu skulle jag åka ända in till stan. Det gick bra bara att jag var skakig och nervös. När jag väl är i stan tänker jag inte så mycket mer på att åka tåg hem och så för oftast är hemvägen mycket lättare då jag vet att jag är påväg hem inte från. Men nu har jag skrämmt upp mig så hemvägen var minst lika jobbig. Jag brukar också slapna av och sitta ner i tåget då jag är bara några stationer hemifrån men nu var spännd hela tiden.
I måndags åkte jag till farsta med en kompis , hon vet att jag är rädd för att åka tåg så vi stod upp. Det gick också bra men jag var ändå ganska rädd hela tiden. När vi var på väg hem ville jag att tåget skulle komma snabbt som möjligt för jag vill kunna komma hem för när jag väntar på tåget länge börjar jag tänka och tänka tills jag skrämmer upp mig själv.
Jag åkte inte i tisdags eller onsdags.
Men idag åkte jag två stationer med två kompisar. Det gick också bra var inte alls nervös över och jag satte mig ner. Jag ställde mig upp en gång för jag var rädd att mina panikattacker skulle komma om jag inte kände mig lugn och jag känner mig lugn då jag står upp iallafall lugnare. Men jag satte mig ner igen och det kändes bra jag blev inte rädd. Jag känner mig tryggare då jag står upp för då känns det mer som om jag har kontroll över situationen.
På väg hem så
åkte jag buss , där fick jag en obehagligare känsla än vad jag får när jag åker tåg. Det kan bero på att bussen åker mycket saktare och därför så tar det längra tid att komma fram. Jag blev jätterädd och ville stå upp men nu när bussen är så liten ville jag inte då alla andra satt ner. Jag började tänka helt plötsligt att jag åker upp mot rymden som om bussen skulle åka uppåt i en snabb fart. Jag blev jätteskraj och försökte lugna ner mig och distrahera. Jag blev lugn då jag visste att jag var nästan hemma inte så långt bort bara tre stationer kvar.
Jag tror att jag måste åka varje dag framöver för att det här ska funka men ibland behöver jag någon som kan säga åt mig inte på ett snällt sätt utan mer krävande att jag måste åka då jag ibland undviker det.
Sedan åkte jag i söndags till stan med min mamma, jag var ganska orolig då jag blev rädd av att åka bara två stationer igår och nu skulle jag åka ända in till stan. Det gick bra bara att jag var skakig och nervös. När jag väl är i stan tänker jag inte så mycket mer på att åka tåg hem och så för oftast är hemvägen mycket lättare då jag vet att jag är påväg hem inte från. Men nu har jag skrämmt upp mig så hemvägen var minst lika jobbig. Jag brukar också slapna av och sitta ner i tåget då jag är bara några stationer hemifrån men nu var spännd hela tiden.
I måndags åkte jag till farsta med en kompis , hon vet att jag är rädd för att åka tåg så vi stod upp. Det gick också bra men jag var ändå ganska rädd hela tiden. När vi var på väg hem ville jag att tåget skulle komma snabbt som möjligt för jag vill kunna komma hem för när jag väntar på tåget länge börjar jag tänka och tänka tills jag skrämmer upp mig själv.
Jag åkte inte i tisdags eller onsdags.
Men idag åkte jag två stationer med två kompisar. Det gick också bra var inte alls nervös över och jag satte mig ner. Jag ställde mig upp en gång för jag var rädd att mina panikattacker skulle komma om jag inte kände mig lugn och jag känner mig lugn då jag står upp iallafall lugnare. Men jag satte mig ner igen och det kändes bra jag blev inte rädd. Jag känner mig tryggare då jag står upp för då känns det mer som om jag har kontroll över situationen.
På väg hem så
åkte jag buss , där fick jag en obehagligare känsla än vad jag får när jag åker tåg. Det kan bero på att bussen åker mycket saktare och därför så tar det längra tid att komma fram. Jag blev jätterädd och ville stå upp men nu när bussen är så liten ville jag inte då alla andra satt ner. Jag började tänka helt plötsligt att jag åker upp mot rymden som om bussen skulle åka uppåt i en snabb fart. Jag blev jätteskraj och försökte lugna ner mig och distrahera. Jag blev lugn då jag visste att jag var nästan hemma inte så långt bort bara tre stationer kvar.
Jag tror att jag måste åka varje dag framöver för att det här ska funka men ibland behöver jag någon som kan säga åt mig inte på ett snällt sätt utan mer krävande att jag måste åka då jag ibland undviker det.
