Hur allting är
Jag är så dålig på att uppdatera men jag är sä jäkla lat ibland. Kan börja med hur min dag var. Allt känndes på morgonen ända fram till lunch tiden då jag under so:n började få mina panikattacker , hjärtat började bulta hårt och jag fick svårt för att andas andetagen blev snabbare och snabbare. Det är så jobbigt när det är så för jag har så svårt för att lugna ner mig själv. Jag har s.k säkerhetstankar som jag kallar det där jag alltid tänker : om jag får mina panikattacker kan jag bara springa hem då jag bor nära skolan typ 5 minuter ifrån bara.
Min gamla skola där min lillebror går i är mittemot vårt hus. Då kan jag också tänka men jag kan gå och vara med min lillebror så jag har sällskap för jag kan ha det svårt när jag ensam eftersom jag är rädd för att mina tankar ska ta över altså att jag ger dem för mycket uttrymme. På söndag ska jag och mamma åka upp till stan med tåg i 25 minuter. Men det är det att när utsikten blir läskig tex när vi åker över en bro och plötsligt är allt där nere så litet det skrämmer mig. Jag blir så rädd då jag åker vid älvsjö,årstaberg och stockholm södra för utsikten skrämmer mig så himla mycket!
Att kunna åka till stan är verkligen som en dröm. Ett tag var jag så rädd för att åka tåg att jag undvek det i ett helt år! Den perioden var en av de värsta jag har gått igenom. Jag kunde inte svara ja till mina vänner då de frågade ska vi shoppa eller titta på bio eller någonting annat eftersom alla dessa saker innebär att antingen åka tåg elr buss , då kände jag mig inte redo alls för att åka.
Den värsta perioden i mitt liv var när jag gick i sexan (går i nian nu) då för första gg fick panikattackerna. Allting började med att jag tittade på ett program som handlade om rymden. Det skrämmde mig grymt mycket och jag började få panikattacker för jag fick för mig att jag kanske skulle åka upp till rymden jag vet det låter konstigt. Jag såg massa bilder i huvudet över jorden och jag kunde verkligen inte somna om och jag började hyperventilera altså du kan
* känna dig yr
* börjar skaka
*andningssvårigheter
*rädd för att kollapsa
*tillfällig förlamning av muskler mm.
Det här är bara nåra exempel men typ såhär känner jag mig när jag får en panikattack. Jag kan säga att när du är rädd för att någonting ska inträffa under en panikattack som att du ska dö så får panikattacken dig att tro på det trots att det är omöligt att dö bara för en panikattack.
Nu fick ni veta lite mer om mig och hur panikattacker kan kännas , och om ni är i liknande situation så var inte rädd för att skriva det eller säga det för någon, det kommer lätta tyngden på hjärtat.
Min gamla skola där min lillebror går i är mittemot vårt hus. Då kan jag också tänka men jag kan gå och vara med min lillebror så jag har sällskap för jag kan ha det svårt när jag ensam eftersom jag är rädd för att mina tankar ska ta över altså att jag ger dem för mycket uttrymme. På söndag ska jag och mamma åka upp till stan med tåg i 25 minuter. Men det är det att när utsikten blir läskig tex när vi åker över en bro och plötsligt är allt där nere så litet det skrämmer mig. Jag blir så rädd då jag åker vid älvsjö,årstaberg och stockholm södra för utsikten skrämmer mig så himla mycket!
Att kunna åka till stan är verkligen som en dröm. Ett tag var jag så rädd för att åka tåg att jag undvek det i ett helt år! Den perioden var en av de värsta jag har gått igenom. Jag kunde inte svara ja till mina vänner då de frågade ska vi shoppa eller titta på bio eller någonting annat eftersom alla dessa saker innebär att antingen åka tåg elr buss , då kände jag mig inte redo alls för att åka.
Den värsta perioden i mitt liv var när jag gick i sexan (går i nian nu) då för första gg fick panikattackerna. Allting började med att jag tittade på ett program som handlade om rymden. Det skrämmde mig grymt mycket och jag började få panikattacker för jag fick för mig att jag kanske skulle åka upp till rymden jag vet det låter konstigt. Jag såg massa bilder i huvudet över jorden och jag kunde verkligen inte somna om och jag började hyperventilera altså du kan
* känna dig yr
* börjar skaka
*andningssvårigheter
*rädd för att kollapsa
*tillfällig förlamning av muskler mm.
Det här är bara nåra exempel men typ såhär känner jag mig när jag får en panikattack. Jag kan säga att när du är rädd för att någonting ska inträffa under en panikattack som att du ska dö så får panikattacken dig att tro på det trots att det är omöligt att dö bara för en panikattack.
Nu fick ni veta lite mer om mig och hur panikattacker kan kännas , och om ni är i liknande situation så var inte rädd för att skriva det eller säga det för någon, det kommer lätta tyngden på hjärtat.
Kommentarer
Trackback
