uglyart

Det gick väl okej att åka bussen men de där panikkänslorna som dök upp hela tiden var en mardröm. Då de dyker upp känns det verkligen som att det som jag fruktar mest ska ske just den sekunden, jag är så rädd för att tappa medvetet och inte kunna kontrollera situationen. Det känns som om saker blir bara sämre och sämre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och imorgon ska jag träffa min nya psykolog , hon jag hade innan har slutat sen en månad tillbaka. Det var synd eftersom hon var den enda som förstod mig till skillnad från alla andra. Jag kunde verkligen prata om allting utan att känna mig helt korkad. Jag saknar henne.