uglyart

Var med och tävla, den 24/4 avslutas den så passa på! Klicka här http://four.blogg.se/2012/april/vinn-spotless-kit.html#comment

Det här är en av de sorligaste seriern jag har sett. Har gråtit igenom hela filmen. Ni måste se den, den är lite från old times men fortfarande skit bra! Här är länkarna till del 1 till 4. Ni kommer ej ångra er! http://www.youtube.com/watch?v=gOKMOld-aZk , http://www.youtube.com/watch?v=pviIw8Dx3hA , http://www.youtube.com/watch?v=Q0Wj2rOv308 , http://www.youtube.com/watch?v=z830VzJIBZU

Har en sån jäkla stor huvudvärk! Men iallafall i skolan då vi hade nationella i engelska så fick jag plötsligt mina panikattacker gång på gång. Det var grymt jobbigt att veta att du inte kan gå ut eller jo jag kan men då missar jag provet och alla kommer undra och ställa massa frågor som jag inte orkar svara på! Det är så jonnigt att såfort jag ska gå till min psykolog och jag missar någon lektion eller så, ska varenda människa fråga vart jag ska! Men människor slutar inte fråga förens de har fått svaret. Men det känns verkligen som att jag har blivit bättre på att hantera mina panikattacker, jag försöker hålla mig lugn och tänka att det är igentligen ingenting som händer utan det är bara jag som hittar på allt i huvudet. Men ibland kan det vara riktigt svårt att försöka övertyga mig själv om det eftersom panikkänslan får mig verkligen tro att allt det jag är rädd för kommer att hända den sekunden. Jag är rädd för höjder och vissa av mina tankar är att tänk om jag åker upp i rymden?  Jag vet att det låter sjukt men det kan vara vad som helst. Om du är rädd för att äta kan du tänka, tänk om någon kommer med en vagn full med mat som jag måste äta för annars kommer alla andra undra och jag kan inte direkt säga saningen rakt ut. Svårt att förklara.

idag mådde jag lite bättre. Fick inte lika många panikattacker som förr vilket jag är hemskt lättad över och jag hoppas det kommer fortsätta så framöver. Om jag gör modiga saker spelar ingen roll vad det är för något hjälper det mig med rädslan. Om jag fortsätter vara hemma själv någon extra timme kan det hjälpa mig med panikattackerna. Jag ska fortsätta med modiga drag för det hjälper mig.

Det var en skit stund idag under läset. Panikattackerna blev så stora att jag var tvungen att gå ut ur klassrummet, jag brukar inte göra det annars utan intalar mig själv att jag kan gå ut om det blir för mycket och det är det som gör att jag sitter kvar. Men denna gång var jag bara tvungen att gå. Jag blev arg och ledsen på mig själv fick hålla tillbaka tårarna och gå tillbaka in till klasstrummet. Jag ringde upp min mamma men jag ville inte berätta om hur jag mådde för jag ville inte göra henne ledsen. Jag har pratat med mamma och vi har bestämmt att vi ska träna mer tillsammans altså åka mer tåg och möta min rädsla. Jag hoppas hoppas hoppas att det kommer gå bra.

Allt känns så hopplöst just nu. Är det normalt att gråta till sömns varje kväll? Jag orkar inte mer med mina jävla panikattacker med min jävla rädsla för exakt allting.

Det gick väl okej att åka bussen men de där panikkänslorna som dök upp hela tiden var en mardröm. Då de dyker upp känns det verkligen som att det som jag fruktar mest ska ske just den sekunden, jag är så rädd för att tappa medvetet och inte kunna kontrollera situationen. Det känns som om saker blir bara sämre och sämre. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och imorgon ska jag träffa min nya psykolog , hon jag hade innan har slutat sen en månad tillbaka. Det var synd eftersom hon var den enda som förstod mig till skillnad från alla andra. Jag kunde verkligen prata om allting utan att känna mig helt korkad. Jag saknar henne. 

Jag har tidigare skrivit att jag har en stor rädsla för att åka tåg/bussar/bilar. Först var det tågar allting handlade om men på något sätt har det spridits vidare. Så idag ska jag åka buss med en vän i en halvtimme, får hoppas på att det går bra! Vädret. Ja för mig är det någonting alldeles positivt för jag har en fobi för rymden och när det är en sån härligt väder då himlen är helt klarblå solen skiner har jag svårare för att möta rädslan för himlen påminner mig om rymdeb vilket jag är rädd för. Jag älskar när det regnar och snöar för rädslan blir inte lika tung. Snart ska jag åka iväg och jag tackar Gud för att vädret är som jag vill. Man måste vara i mon situation för att förstå men man kan alltid försöka att förstå.

P.S tävling hos http://idajaasko.blogg.se/ där du kan bli dagens blogg. Var med om ni känner för det.

Jag har en stor fobi för tåg/bussar/bilar. Jag får dagligen panikattacker som jag måste hantera. Har gått hos en psykolog ett tag nu och jag hoppas i framtiden att jag ska vara oberoende. Jag har också en fobi mot rymden , alltså jag kan inte titta på bilder på jorden elr rymden för jag blir så jäkla rädd. Kan knappt åka tåg för panikångesten blir så himla stor. Imorgon ska jag åka tåg bara en station fram och tillbaka och bara det gör mig rädd, bara det gör att jag kommer grubla över det hela natten. Jag hoppas jag inte fegar ut och jag hoppas inerligt att mina panikattacker inte kommer. Men det är så att jag själv skrämmer upp mig, det är jag som gör att jag får panikattacker och att det är jag som kan bara kontrollera dem skrämmer mig. Jag kan inte åka bil då det är härligt väder då himlen är klar blå för det påminner mig om rymden och det skrämmer mig så mycket. Man måste vara i den situationen som jag är för att första och det är OKEJ att gå till psykolog man är inte sjuk i huvudet elr helt störd för att man gör det. Man är precis som alla andra bara att man accepterar mer hjälp än vanligt.

Vad ska jag börja med? Jag gillar att teckna men suger på det. Men jag fortsätter för jag vill verkligen bli bättre på det och med tiden vem vet kanske det blir snyggt. Här är iallafall Taylor Swift som jag har tecknat, den första bilden är över ett år gammal den andra gjorde jag den nyligen. Man utvecklas.